”De som reste De som tog emot” av Tomas Colbengtsson

 2019 är det 100 år sedan tvångsförflyttningen av samer från Karusuando-området till Västerbotten startade.  Verket ”De som kom De som tog emot” levandegör den händelsen, just då norrbottenssamerna träffade sydsamer från Tärnaområdet våren 1931 och visades till de nya renbetesområden i Umbyn och Vapsten som skulle bli deras nya hem. En händelse som orsakade genomgripande förändringar för alla samer involverade i händelser orsakade av och utan ansvarstagande av statsmakter.

Inkapslade i glas och bergskristall finns fotografier av de familjer som med tvång tvingades ändra sitt liv och börja leva tillsammans. Verket minner om de som tvingades resa men också om de som tvingades dela renbetesområden med de inflyttade, vilket förändrade livet för båda parterna.

Såren efter den händelsen är fortfarande öppna i båda läger och en lösning ligger långt fram i tiden.
Bergskristall är en sten som samer i äldre tider ansåg inneha magiska krafter, i dess renaste form kallas den för glas. ”De som kom De som tog emot” förevigar det första mötet och verkar för att läka såren.

”Samtal – Spår som med tiden sakta bleknar bort” av Mattti Aikio

I Granö kommer Matti lämna sitt urfolksspår genom ett samtal med vänner. 

Ett samtal som berör frågor som: Vad är urfolk? Hur förhåller sig urfolken till spåren? Vad är spår? Vad är tid? Urfolken har ett cykliskt förhållande till tid och den linjära tidsuppfattningen är inte nödvändigtvis objektiv, inte heller meningen med livet. 

Universum är fyllt av spår. Även vår planet. Vissa spår försvinner på några sekunder, andra stannar i miljoner eller miljarder år. Spåren i snön försvinner snabbare än den tid det tar för solstrålen att nå jorden, och när vi tittar upp mot himlen en vinternatt kan vi se ljus från stjärnor som kan ha dött ut för länge sedan. 

”Skåltrommen (Goabdes) til Spå-Klemmet” av Louise Fontain

Louise skapar en installation utifrån berättelsen om Spå- Klemmets liv och död. Samen och getaren Klemmet Andersson från Tegenäst i Vindeln föddes 1750. Enligt berättelsen var han skicklig inom den traditionella samiska spåkonsten och en modig björnjägare. Det sägs att han också hade förmågan att skydda sig mot bly och andra vapen i ljuset av traditionen om nåjden och det schamanistiska arbetet. I dag finns få spår kvar av Spå-Klemmet i Vindeln, endast berättelsen har överlevt och nedtecknats av människor som bosatte sig i områden och det förskjutna samiska folket. Louise mentor är Perisak Juuso.  

”Angerlarsimaffeqanngitsoq /Uteliggaren” av Elisabeth Heilmann Blind

Shamankvinnan Meqqu, från ett litet samhälle i Västgrönland, får till uppgift att resa ut på sitt livs resa till den stora världen ” Sila ” och hämta tillbaka en ung mans själ som har gått förlorad. Under resans gång går något fruktansvärt fel och hon hamnar plötsligt i en fängelsecell i Danmark 1978. I samma cell vaknar en ung man upp. Verket är en högst personlig berättelse om att misslyckas i livet och gång på gång falla offer för sig själv och sina omständigheter men trots detta resa sig och gå vidare och leva det liv som är menat att levas. Berättelsen är fiktiv men är starkt inspirerat av Elisabeths egna erfarenheter genom många generationer tillbaka i det gamla Grönland och fram till idag. När vi här möter ”Uteliggaren” är det som en dansperformance dansad av Elisabeth med scenografi och stämningar skapade genom ljusdesign.

”Urmodern” av Britta Marakatt-Labba

Brittas arbete baseras på människan och hur hon hanterat naturens rikedomar.

Materialen som används tar naturen själv hand om. Hållbarhet har alltid varit nyckelordet i den samiska kulturen. Brittas verk är en skulpturgrupp i sten och trä, där timret kommer från en gammal Norrbottensgård i Övre Soppero, stenarna symboliserar eldstaden och skulpturernas huvuden de samiska gudinnorna; Dörrgudinnan Uksahkka, Fruktbarhetens gudinna Sárahkka och jaktgudinnan Juks ahkka. På det här sättet vill Britta knyta ihop den samiska kulturen med Tornedalingarnas. Värdarna hyste in samer under flytt mellan fjäll och skogslandet. Man idkade byteshandel där samer fick mejeriprodukter och värdarna fick kött i utbyte.

”Lavvu” av Lena Stenberg

Lenas verk är en skulptur i form av en lavvu. Ett avtryck av samisk närvaro i Granö som är en gammal samisk boplats. Lena har tidigare arbetat med lavvufomen i både trä och textil. Här blir det en mycket friare form som ger intrycket av att ett lasso format den.

Förr var lavvun ett vanligt boende, idag används den mer som en tillfällig bostad på sommaren och hösten. För Lena är Lavvun något som används mest under kalvmärkningar, därför blev kopplingen mellan lavvu tältkåta och ett lasso naturligt.  Ett ringlande färgstarkt sommarlasso formar den tillfälliga boplatsen.

”Trädet och sjön” av Koji Yuki

När Koji kom tillbaka till Japan efter residensperioden i Granö hösten 2018 uppenbarade sig ett träd och en sjö som han besökt i Granö i hans drömmar. Ur drömmarna och erfarenheterna från Granö residenset föddes hans konstnärliga idé. Spåret Koji lämnar på denna plats förstås bara när de två figurerna, trädet som är djupt rotat i naturen och det som reflekteras på sjöns yta, uttrycker sin otillgängliga förbindelse. Koji arbetar för att uttrycka och bevara Ainu-berättelserna som lämnats av förfäderna av Ainu-blod. Berättelserna överbryggar mänskligheten och den stora naturen.